Idag pratade jag med min kusin i telefon. Hon sa något som träffade mitt i solar plexus: "Jag brukade leva för att vara i ett förhållande och lät förhållandet och partnern bestämma vilken väg jag skulle gå i livet. Nu är jag på min egen resa och om en partner vill följa med så är han välkommen, men jag har mitt eget liv att leva." Det är ju precis vad jag gjort hela mitt liv - levt för förhållanden och böjt mitt liv så att det ska passa andra, även om jag själv blivit olycklig på kuppen.
Jag trodde att jag gjorde mig fri bara genom att flytta till en egen lägenhet och börja kalla R för min ex-man. Men egentligen har jag bara tagit ett första litet steg på väg mot friheten. För frihet är först och främst ett inre tillstånd och på insidan är jag visst fast i mitt sätt att tänka, känna och vara. Två veckor in i mitt nya liv var jag på vippen att böja mig för omständigheter och återigen bara acceptera livet som det blir utan att kämpa för det jag egentligen tycker att jag är värd. Allt för att binda upp mitt liv på andra personer och göra det som är invant och enkelt för mig: att anpassa mig. Det svåraste för oss som är programmerade att vara medberoende är att känna ett egenvärde och göra helt fristående val som är helt för vårt eget bästa.
Det jag måste göra nu är att måla upp en bild av mig själv i framtiden, baserad på egna ideal och förebilder. Sedan måste jag göra val och ansträngningar som leder till att jag blir den jag vill vara, utan att ramla tillbaka i gamla mönster. Det är en rejäl prövning, men inget som är värt att ha kommer enkelt. Det kan ju verka för människor som haft mer normala liv än jag som att jag redan klarat av massor av svåra saker. Men man måste komma ihåg att jag bara klarat av det jag varit programmerad för sedan barndomen. Nu ska jag ge mig ut på hal is och försöka leva ett liv som jag inte är van vid. Ett liv där jag satsar på mig själv och känner efter vad jag själv vill.
Det finns mycket att säga om hur jag vill vara i framtiden och bloggen är ett bra ställe att måla upp den bilden. Jag kan börja med att säga att om jag har ett förhållande i framtiden, så vill jag att jag ska vara så bekväm, ekonomiskt trygg, lugn och självständig att jag kan bjuda in någon att dela sin tid med mig för att det är härligt, inte för att vi måste klänga oss fast vid varandra för att inte drunkna i livets ström. Det är skönt att vara behövd och skönt att luta sig mot någon annan, men det får inte gå till överdrift. Om jag vill att den visionen ska bli sann så måste jag satsa på mig själv i första hand. Det som är bra för mig är i längden även bra för mina barn, så det bekymrar mig inte.
Hur romantiskt lagd jag än är, så tänker jag att mitt nya jag ska kunna träffa och umgås med människor utan att ha omedelbara tankar på en eventuell framtid tillsammans. Det betyder inte att jag vill gå på dejter till höger och vänster, för dejter handlar ju mer eller mindre om att hitta någon att ha ett förhållande med. Men det finns ju andra sätt att träffas än att gå på regelrätta dejter. Efter så många år med "förhållandets bästa" för ögonen ständigt och jämt så ska det bli otroligt intressant att leva som singel och fokusera på den egna hälsan och utvecklingen. Jag har aldrig varit singel på riktigt, så förvänta er många misstag och snedsteg innan jag hittar formen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar