Det finns en tradition, framförallt inom fundamentalistisk kristendom, som går ut på att barn är födda onda och depraverade och att deras vilja måste brytas ner för att de ska lyda sina föräldrar fullständigt. Den här synen på barn var den vanligaste förr i tiden och det sades att om man sparade på käppen så skämde man bort barnet. Det handlar om att bryta ner barnets egen vilja och skapa en totalt lydig person. "Din vilja växer i skogen" var ett uttryck som vuxna använde när barn uttryckte sig. Begreppet "svart pedagogik" är från början ett uttryck från Tyskland, där den sortens tänkande var vanligt intill alldeles nyligen. I en tysk bok om barnuppfostran från 1700-talet kan man läsa att "de första åren har fördelen att man kan använda våld och tvång. Med tiden glömmer barnen allt de varit med om under den tidiga barndomen. Om man tar bort barnens egna vilja så kommer de alltså inte komma ihåg senare att de någonsin hade en egen vilja."
Den berömda psykologen Alice Miller översatte det tyska begreppet till engelska med benämningen "giftig pedagogik". Enligt henne och andra som forskat i hur detta påverkar barns utveckling så är definitionen på giftig pedagogik att en förälder tror att ett litet barns beteende beror på att barnet har ondska inom sig som måste tvingas ut genom antingen känslomässig manipulation eller fysiskt våld. Utåt sett handlar det om barnuppfostran, men egentligen handlar det om en ursäkt för sadistiskt beteende och ett sätt för föräldern att slippa konfrontera sina egna känslor.
Giftig psykologi innebär dödshot, tillfogande av fysisk och psykisk smärta, totalitärt övervakande av barnet (kontroll av kroppsfunktioner, beteende, lydnad, förbud på att ljuga, etc), tabun mot att röra vid kroppen, nekande till basala behov och ett extremt ordningsbehov från förälderns sida.
Allt detta har jag gått igenom. Jag visste inte förrän nyligen att det var ett sånt vedertaget begrepp. Eftersom jag aldrig har träffat någon annan vars förälder tror att de är besatt av onda krafter så har jag känt att det var något som bara hände mig. Jag kan förklara för vem som helst att jag blev utsatt för fysisk och verbal misshandel, men jag har haft svårt att förklara allt det andra. Framförallt har jag svårt att förklara hur livsavgörande det är för mig att lyckas se mig själv som god och att den önskan ibland går till såna överdrifter att jag inte kan acceptera mig själv när jag har helt normala negativa tankar eller känslor. Att få höra ända sedan jag kunde förstå att jag är född ond har påverkat mig mer än något annat och genomsyrar allt jag gör. Det kan verka som att allt som behövs är att tala om för mig att jag är god, men det är så sjukt att det bara gör att jag känner mig belönad för att jag lyckats vara ett duktigt barn. Jag njuter av att äntligen vara "lydig" och få beröm från de som straffade mig som barn. Alltså blir jag inte fri förrän jag kan stå upp för alla mina sidor och se mig själv som en människa med normala reaktioner; varken en demon eller ett helgon.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar