Barnuppfostran - hysteria ventilerar

Innan jag ens hann kliva upp ur sängen i morse hade min äldsta dotter redan hunnit skrika åt mig för att jag var trög att uppfatta hennes strumpfråga och besvara den. Detta efter en lång dag igår då hon skällde på och kritiserade sin lillasyster obönhörligt från morgon till kväll. Två små ursäktande faktorer: hon är sjuk och därför extra grinig, samt har nått en ålder där hjärnan hinner före hjärtat. Det är viktigare att saker är "rätt" än att hålla alla runt sig glada (även om de säger tokiga saker som hon vill påpeka). Som ni märker har jag hjärnan och hjärtat med mig, det måste jag ha, det har jag lovat mig själv. Men hittills kommer jag bara fram till hur jag INTE vill bemöta hennes beteende, inte hur jag VILL bemöta det. Jag ser ju mig själv och det är som att stå på andra sidan en magisk spegel där bara jag förstår att jag spelar båda rollerna samtidigt genom rum och tid. Om ni inte hänger med på vad jag skriver här så ber jag om ursäkt, men jag måste ventilera, det var ju därför jag startade bloggen.

Igår hjälpte det inte hur mycket jag än sa till att hennes nya attityd är oacceptabel. Jag fick vänta tills mannen kom hem istället så jag kunde dra mig undan medan han helt fruktlöst fortsatte upprepa samma saker jag sagt hela dagen. Tack och lov har vi precis samma syn på uppfostran och jag känner mig 100% trygg när han tar över. Vi litar helt på varandra och barnen kan aldrig någonsin hitta en spricka och spela ut oss mot varandra. Det går inte att sätta ett pris på det.

Jag tänkte att det skulle lätta upp stämningen om vi gick och handlade lördagsgodiset de väntat på hela dagen. Men så hör jag från hallen hur Erin står och skäller på Vera för att hon trampade snett eller något liknande och då kände jag att det fick räcka med vädjande och förebrående ord. Någon enstaka gång har vi utmätt något litet straff (som ska passa brottet så att säga) och nu bestämde jag raskt att Erin inte fick följa med och välja godis. Istället fick Vera (som stått ut hela dagen utan att tappa humöret) gå själv med mig och dessutom välja Erins godis åt henne. Erin gallskrek så det hördes över halva byn men mannen såg till att hon förstod att hon gjort det mot sig själv. Vera var sen världens snällaste lillasyster och valde bara ut de godisar hon var säker på att Erin älskade (så snäll hade jag inte räknat med att hon skull vara, faktiskt). När vi kom hem bad Erin om förlåtelse och allt var frid och fröjd i flera minuter.

Tillbaka till morgonen. Efter gårdagen var jag helt slut mentalt och hoppades naivt på att vakna upp till exemplariska söndagsungar. Så kommer den, otåligheten och uppstudsigheten, innan jag hunnit gnugga sömnen ur ögonen. Instinkterna flyger fram och jag måste stoppa dem på samma sätt som man sväljer när man helt överraskande börjar kräkas på helt fel ställe. Ursäkta liknelsen, men det är exakt så det känns. För när man överrumplas i sin roll som uppfostrare, är det då inte meningen att man automatiskt ska gräva i sitt inre och plocka fram de taktiker man har med sig från sin egen uppfostran? Som ett äkta flockdjur ska beteendet sitta där halvt instinktivt, halvt ihågkommet från de egna föräldrarna, så att man inte måste ta en time-out och uppsöka Dr Phil online, eller hur?

Och det gör det.

Det är i sista sekunden ibland som jag lyckas svälja ner det bittra kräkset som är mina uppfostringsinstinkter. Här kommer en lista på metoder som föresvävar mig när Erin (som är jag när jag var lika gammal fast ändå inte) överraskar mig med helt obefogat dåligt beteende:

• skrika åt henne
• kalla henne elaka namn (häxa, apa, djävulsunge...)
  
• tala om hur eländig framtid hon kommer ha, utan vänner, kärlek, jobb
• gripa hennes arm och vrida om tills det gör så ont att hon gråter
• slå henne på armarna
• slå henne på låren om hon sitter ner
• knuffa henne
• sparka henne
• kasta saker på henne
• slå henne på skinkorna
• dra ner byxorna för extra förödmjukelse och slå henne på skinkorna med öppen handflata (och kalla det "smisk" så att hon aldrig kan se någon försöka vara sexig eller rolig på film i framtiden utan att det knyter sig i magen)
• jaga henne och slå med ena handen mot den andra för att illustrera vad som kommer hända när jag får tag på henne
• hota att kasta ut henne genom ett fönster
• hota att krossa hennes huvud mot en vägg
• låsa in henne
• låsa ut henne
• stänga in henne utan mat och göra det så mörkt som möjligt eftersom hon är mörkrädd

När allt detta kommer uppvällandes så blir, tack gode gud, min reaktion istället för något av ovanstående helt enkelt denna: jag blir paralyserad och gråter. Hon skrek om ett par strumpor och jag låg i en kvart efteråt och grät helt tyst. Inte det ideala, men bättre än att föra vidare monsterbeteenden.

Känslan av att vara helt utlämnad, oförmögen att skydda sig själv, att vara oönskad och fel...det kommer som en svallvåg och insikten om att jag är vuxen och kan stå upp för mig själv är en liten livlina som ligger på gränsen till för långt bort att greppa, ja, tills jag har gråtit klart förstås och tvingas vakna upp och ta hand om mitt verkliga liv.

(Idag var det Vera, som klättrade upp på mig där jag låg och grät och blev kramad av världens finaste man, för att konstatera att hon älskar oss jättemycket och att pappa har taggar!)

Här är sången som säger att jag inte är den enda som känt mig som ett helt värdelöst barn som folk påstår sig förstå men ändå inte hjälper:

Trouble Child - Joni Mitchell



Utdrag ur texten:

So what are you going to do about it
You can't live life and you cant leave it
Advice and religion - you can't take it
You cant seem to believe it
You really can't give love in this condition
Still you know how you need it

They open and close you
Then they talk like they know you
They don't know you
They're friends and they're foes too
Trouble child
Breaking like the waves at Malibu

Otrohet - the playlist

Jag älskar att illustrera livet med musik! Otroligt irriterande för de som inte delar min musiksmak (och är för feeeega för att prova något nytt), men det här är MIN lekplats och jag erbjuder musik för de som både vill bli underhållna och få tänka efter lite på samma gång.

Om någon har läst mitt första inlägg angående otrohet finns det alltså tre (3) olika roller i ett otrohetsdrama. Jag vägrar låna utrymme till någon gnällig låt à la "why oh why did he have to go" eller något annat från artister som inte vill inse att partnern hittat någon annan. Inte heller har jag mycket till övers för texter av slaget "girl, you should be with me instead" (matad med NKOTB sen mellanstadiet, det räcker), "I can love you better than that"(förlåt Dixie Chicks, ni bor i mitt hjärta ändå) och allt sånt. Det sista människor som eventuellt läser min obskyra lilla blogg behöver är MER uppmuntran att stjäla partners till höger och vänster, det är folk i allmänhet så bra på ändå.

Det intressanta är låtar om att vara den otrogna. Nej, inte några himla sliskiga rnb-låtar om sex som inte går att motstå, utan låtar från hjärtat om själva känslan.

Jag ska allvarligt försöka att inte fylla hela bloggen med låttexter, fastän jag älskar bra låttexter och gärna dissekerar och diskuterar dem till döds. Istället länkar jag till texterna, så kan den som vill njuta av poesin bakom musiken klicka sig dit på egen hand. Fiffigt och serviceminded, va? ;)

Låt 1: Nobody's Side - Elaine Paige (från Chess)

Låten för den som funderar på att lämna sin omogna partner för någon som verkar lämpligare och uppfyller tankarna hela tiden, men är så uppriven över hela situationen att cyniska förkastanden av monogamiska förhållanden tar överhanden.





Det var väl härligt? Anne P-modet fick ni på köpet ;)

Låt 2: Criminal - Fiona Apple

Låten för den som redan begått sitt snedsteg och är villig att prova vilket bättringsrecept som helst bara det fungerar. Kan tolkas som en text om otrohet, även om Fiona själv säger att den handlar om att känna sig skyldig för att kunna få saker för enkelt genom att använda sin sexualitet. Går kanske hand i hand, eller? Intressant nog var Fiona bara 18 när hon skrev den här låten. Hon spelar också piano själv på ett sätt som inte är typiskt för klassiskt skolade små flickor (och jag är såklart bara djupt impad, inte avundsjuk alls, nähä då).

Videon till Criminal (som inte går att lägga in i bloggar på Fionas skivbolags begäran, men tryck på länken och titta ändå, annars får ni verkligen skylla er själva!)

Låt 3: Don't take me back - Siobhán Donaghy

Vem är då detta? Jo, den rödhåriga, ultracoola tjejen som lämnade Sugababes nästan så fort de blev populära. Synd att hon missade den perioden när de faktiskt gjorde tuffa, annorlunda låtar med välproducerade videos som visade dem som både snygga och smarta. Det hade kunnat ge henne den försäljning hon förtjänar som soloartist. Tack och lov då iaf att hon inte stannade kvar och drogs ner i det träsk som nu ska föreställa Sugababes, med meningslösa, tråkiga dussinlåtar och videos som mest liknar lättporr/modebloggsmaterial. Namnet uttalas ungefär Sjovaan och låten handlar om att känna sig så säker på att man är så komplett hopplös som förhållandematerial att det är bäst att varna killen/tjejen att springa åt andra hållet. Låten har aldrig släppts på skiva, därför består videon snarare av tjusiga stillbilder.




Sådär! Det var dagens soundtrack! Dessa känsloutbrott borde avskräcka alla åtminstone en liten stund från att önska sig någon annan än den de redan har ;) Kanske kan man istället lägga en liten stund på att lyssna vidare på någon av dessa fina artister? Mycket hälsosammare!

The closet - en uppdatering

En av mina anledningar att starta denna blogg är nära att klaras upp!

Den hemska (men generöst tilltagna) garderoben/kattvinden intill vårt sovrum har genomgått många förändringar senaste tiden! Jag känner förhoppningar om att inom den närmaste veckan eller två få lägga in mina kläder, handdukar och lakan i en garderob för första gången sedan maj!

Före och efterbilder utlovas så fort vi hittat laddaren till kamerabatteriet, men en liten beskrivning kommer ändå här:

När vi flyttade in var väggarna omålade, mörknade furubrädor, till 3/4 täckta av sönderriven, vit tapet med ljusblå medaljonger, något som en mycket kärleksfull man måste gjort en fru mycket lycklig med en gång i tiden. Alla väggar utom snedtaket höll dessutom upp hyllor av ohyvlade furubrädor i alla tänkbara längder och djup, de flesta av dem täckta med vaxat papper i en annan blå nyans än den i tapeten. En lång klädstång fanns där också, som vi kan återanvända. Golvet var täckt av lösa bitar plastmatta, dels en sjukhusgrön nyans, dels en senapsgul.

Den fina, fina mannen har nu tagit bort alla hyllor från väggarna, skrapat bort varje envist uns av tapet (med lite hjälp från undertecknad, snälla kusinen och lyckliga barnen), slängt bort plastmattebitarna och upptäckt ett vackert men misskött trägolv under, grundmålat alla väggar plus snedtak och till sist målat alla väggar och taket i en vacker, blank helvit färg! Igår låg han dessutom i flera timmar och slipade ca 1/3 av golvet som blev som nytt.

När hela golvet är slipat ska det oljas in. Sedan ska de hyllor som går att återanvända fixas till och målas, samt klädstången sättas upp igen. Några fler hyllor ska köpas in på sikt, samt spegel sättas upp. En vacker lampa står på inköpslistan, samt någon slags icke-transparent gardin till fönstret som annars förvandlar omklädningen till en peep-show ;)

Snart, o snart är min drömgarderob färdig! Sen ska jag sakta införskaffa smyckeslådor, fina skohyllor till min lilla samling, kanske någon vacker hattbox... :)

Mobildieten - vecka 1

För exakt en vecka sedan ringde jag entusiastiskt runt till familjemedlemmar och berättade om mobildieten. Snabbt förklarat: man tar kort på allt man äter, sen visar man upp det för någon. Det kluriga är att man måste visa det för någon man skäms inför om man smällt i sig massa onyttigheter. Vi vet ju vad som är nyttigt EGENTLIGEN, sen gäller det att hålla sig till det också! Jag har nu fotograferat mitt ätande i en vecka och tänkte använda detta inlägg till att analysera hur mitt ätande ser ut innan jag gör eventuella ändringar.

Iakttagelser av värde:

1) När jag är ensam (dvs utan kockmannen) livnär jag mig på ostsmörgåsar. Dinkelbröd eller osötat bröd, inget margarin, 28% fet ost (den här veckan). Dryck: vatten eller grönt, osötat te. Sju gånger på en vecka är mer än ett mönster, det är en livsstil. Vid ett tillfälle förekom även salami, vid två andra lättsockrad apelsinmarmelad.

2) När kockmannen är hemma får jag god mat, en gång om dagen må-lö, två gånger på sö. Då tenderar jag att dricka annat än mitt vanliga kranvatten eftersom han dukar fram så goda grejer.

Veckans meny enligt mina foton:

• Baconlindad kycklingfilé, ekologisk broccoli, grillad gul squash, kokt potatis, grekisk yoghurt, öl (alkoholhalt under mitt gränsvärde)
• Hemgjord pytt på potatis, broccoli, lök och Hellströms falukorv, vatten
• Fattiga riddare, hälften au natural, hälften med hemrårörda lingon, vatten
• Skruvpasta, köttbullar i tomatsås, tomat, rödlök, basilika, vinägerdressing, hemgjord saft
• Kokt ägg och kaviar på knäckebröd, grönt citronte utan socker
• Hellströms falukorv, kokt potatis, ekologisk broccoli, hemgjord körsbärssaft
• Bacon, äggröra, lättstekt potatis, grekisk yoghurt, hemgjord saft
• Vitkål- och nötfärssoppa med couscous, hemgjord saft
  

3) En del andra saker slinker ner förutom själva måltiderna.

Nyttiga saker:
röda äpplen från vår trädgård (var hungrig på väg till Veras dagmamma)

Onyttiga saker:
yoghurtdoppad och chokladdoppade naturgodisar, 70% mörk choklad, osaltade nötter (lördagsgodis)
ekologisk laktosfri mörk choklad (två gånger, onsdag och fredag, hade kvar hemma från tågresa)
äppelpaj med tofuvaniljglass och röd saft (föräldrafika på Erins fritis)

Egen kommentar: Lite mer variation och mindre lathet vad gäller ensamätandet kanske? Men ost är mitt favoritpålägg eftersom jag inte har några andra kalciumkällor... Jag utmanar mig själv att dra in mer frukt och grönt i kosten vecka 2. Kockmannens matlagning innehåller sådär 300% mer kött sedan vi flyttade till denna underbar by med eget charkuteri (Heja Hellströms!). Jag ska lobba för mer kyckling och framförallt fisk. De ekologiska grönsakerna från närliggande naturbruksgymnasiet får också gärna gästspela ännu mer! Hur lyxigt det än är med hemgjord saft borde vi återgå till regeln "mjölk och vatten till vardags, saft till helg och fest". Då räcker det goda längre också :) Lördagsgodis tänker jag alltid unna mig, men jag får inte ha godsaker i skåpen här hemma, farligt när man jobbar hemifrån.

Mot vecka 2! Det här var roligt! Just det ja, man kanske ska ha ett mål eller något också? Jaja, mina mål är...att vara storlek 38 igen (är 40 nu) till nästa säsongs modevisning (februari) och...att inte få tarmcancer. Good enough?

Hysteria Closet

Nu när jag nästan är berömd så måste jag såklart googla mig själv som bloggare! Då dyker detta upp:

Hysteria - Closet Land





Strunt i låten (om du inte gillar den sortens musik förstås), det är filmen som är det intressanta! Tydligen är det en av Alan Rickmans bästa men den finns inte på dvd. Alltså kommer jag förmodligen aldrig se den. På filmens imdb-sida får man förslag på fem liknande filmer. Jag har sett fyra av dem och vet allt om den femte och jag kan säga att dessa förslag bara gör mig ännu mer förtretad över att jag inte kan köpa/hyra filmen:

Twin Peaks: Fire walk with me

V for Vendetta

Brazil

Donnie Darko

A mighty heart

Perfekt för min quirkiga lilla filmsmak...

Otrohet och monogami - en teori

Jag kastar mig in i bloggandet igen med en liten uppsats i fem delar! Kommentarer är välkomna, annars blir det ingen debatt!

Bakgrund

Anledningen till att jag funderar på detta ämne just nu är dels en idiotisk, med rätta kritiserad sörja som valsade runt i pressen för ett tag sedan; dels det faktum att jag för andra gången under innevarande år går igenom något som enbart kan beskrivas som romantikknarkande. Detta missbruk (eller kanske bara "bruk"?) gör att jag förlorar mig i de mest romantiska filmerna i vår dvd-samling, läser om gamla favoriter i bokhyllan, lyssnar på musik satt till (ve och fasa!) de mest romantiska scenerna från alla Final Fantasy-spel (tack, youtube, min bästa langare), dagdrömmer... Allt detta kan jag nästan stå ut med, men för några dagar sedan kom jag på mig själv med att googla sådana tolvårsaktiga saker som "romance", "first kiss" och till och med "holding hands"! *skäms* Vad är detta! Det måste utforskas! Sagt och gjort, jag har spenderat flera timmar de senaste två dagarna med att testa mina egna teorier mot allmänhetens (dvs den anonyma massan bakom nätets mängd av forum tillägnade relationsfrågor). Här presenterar jag resultatet, på det att mina eventuella läsare må förkasta eller anamma min teori.

Definitioner

Först och främst: vad är otrohet?

Att otrohet innebär ett slags svek mot en partner man har något slags överenskommelse med tror jag att alla är med på. Men vad exakt som går över gränsen för otrohet varierar stort från person till person, från förhållande till förhållande. Därför tänker jag hålla mig till den enda definition som fungerar:

Otrohet är det du inte kan göra inför din partner.

Jag skulle också vilja dela upp otrohet i två kategorier:

1) Sexuell otrohet

2) Emotionell otrohet

Den förstnämnda verkar vara mest typisk för män och samtidigt svårast för män att komma över hos sin partner. Den sistnämnda verkar vara mest typisk för kvinnor och likaså svårast för kvinnor att komma över hos sin partner.

Bubblare som otrohetskategori: Den romantiska flirten
Det är denna kategori jag framförallt vill ägna denna uppsats åt. Notera att till skillnad från de andra två kategorierna kan den romantiska flirten existera endast i huvudet på en person, men självklart också mellan två personer. En renodlad romantisk flirt innehåller varken sexuella handlingar eller djupa känslomässiga band. Jag vill därför påstå att den romantiska flirten framförallt är en självförälskelse, en egoboost. Som min kloka kusin uttryckte det: "man är kär i kärleken".

Den romantiska flirten kan leda till kategori 1 och/eller 2, precis som de två kategorierna kan leda till varandra, men det är inte nödvändigt.

Till sist i detta inlägg om definitioner vill jag påminna om att det finns tre olika roller man kan ha i ett otrohetsdrama:
* den otrogna/otrogne
* älskaren/älskarinnan
* den otrogna/otrognes partner

Det är fullt möjligt att vara i två eller till och med tre av dessa roller på samma gång. Själv har jag vid ett eller annat tillfälle spelat alla dessa roller och anser mig därför lämpad att skriva denna lilla uppsats.

Bring on the debate! (om ni TÖRS)

Barnen säger...

Vid frukostbordet får man ofta filosofiska och naturvetenskapliga frågor, särskilt från Erins håll. Vissa frågor har repeterats vid 3 års ålder, 4, 5, 6 och nu 7 års ålder. Svaren blir mer och mer utbroderade och hennes reflektioner blir alltid roliga och smarta, men också mer och mer analyserande.

Morgonens tema: evolution


Erin: Vad hette den första människan på jorden?

Jag: Det var inte en enda människa som kom först, det var flera på en gång.

Erin: Flera på en gång?

Jag: Ja, det var flera på en gång som var lite mer som människor än andra apor. När de fick ungar med varandra så blev de ungarna lite mer som människor, och när deras ungar fick ungar blev de ännu mer som människor, förstår du?

Erin: Ja, precis som att Pippis pappa är stark, men så fick han Pippi som fick styrka från både sin mamma och sin pappa och så blev hon starkare än sina föräldrar!

Japp, genetik Erin-style ;)